Bishkek, Kirgiztan

Sa sedan sist sa har vi hunnit blivit ranade pa en massa grejer, rest in i ett nytt land samt varit pa expedition i bergen.

Till att borja med blev vi som sagt bestulna i Almaty.
Som tur ar fick dock tjuvarna inte med sig vara viktiga dokument. I stort sett all fiskeutrustning strok dock med samt en hel del annat. Trakigast var nog dock anda att alla vara videoband med inspelat material ocksa forsvann.

Stamningen blev knappast hogre av att polisen inte ville tro pa oss nar vi kom till stationen, vi hade lyckats ordna med tolk och allt men de bara viftade ivag oss och sa att vi skulle komma tillbaka senare for enligt mannen i luckan hade de bara en kille som kunde skriva rapporter pa hela polisstationen. Nagot vi knappast trodde pa eftersom vi var pa det storsta stationen i Almaty (och Almaty ar Kazakhstans storsta stad med 1.4 miljoner invanare.)

Vi bestamde oss istallet for att kontakta det svenska konsulatet i Almaty.

Val dar traffade vi pa en trevlik kazakhisk man som visade sig vara den svenska konsuln. Dock var det bara att honorarskonsulat som han skotte pa frilandsbasis, sa de hade inte "fulla diplomatiska rattigheter" Men han hjalpte oss garna med ett brev som vadjade till polisen att ta oss an vart fall.
Det slutade med att vi pratade en lang stund om Kazakhstan, samt blev bjudna pa te och fick kolla pa hans inramade portratt av kungaparet.

Sa bar det aterigen ivag till polisen for att forsoka fa en rapport skriven. (hoppet om att finna grejorna var nu lika med noll sa vi hade redan gett upp pa den fronten)

Denna gang mottes vi av en ny kille som ville att vi skulle beratta hela historien igen och han var minst lika motstravig som den foregaende mannen. Men sa borjade vi trottna och vart talamod borjade sjunka sa vi tog fram alla dokument vi hade och radade upp och efter att vi mer eller mindre skallde ut dem pa svenska fick vi komma in bakom polisens jarnrida. Det kanndes mer eller mindre som vi gick in i ett fangelse med alla dessa tunga jarndorrar med galler.

Var oversattare som var James kompis fick i princip gora allt eftersom var ryska ar minimal ("ruski shut-shut" ar det vi standigt far forklara, viket innebar att vi pratar lite lite ryska)
Sa 5 timmar senare fick antligen var rapport skriven. Tur att vi tog den dar reseforsakringen iallfall.

Efter denna trakiga incident styrde vi kosan soderut mot de kirgistanska bergen. En full rapport om detta aventyr kommer senare...

Over and out for nu